Big Brother förvånar mig

I förra veckan skrev jag ihop en krönika utan att publicera om Big Brother – utan att jag sett på den här säsongen eller satt mig in allt för mycket i de föregående. För på något sätt har jag haft något emot den här serien, tycker det känns som något personer söker till enbart för att få synas och göra bort sig i teve. Det var ungefär min bild av Big Brother.

Valde att se negativt på den här produktionen och utan att hitta några vidare hållbara argument för varför man skulle följa något som Big Brother på teven. För vad speglar väl en serie med ett gäng personer instängda tillsammans med varandra under ett tiotal veckor mer än pinsamhet? En hel del visade det sig.

Trots mina förutfattade meningar och underlag av det jag sett från föregående säsonger valde jag att ge serien ett försök i fredags. Fick en länk skickad till mig med texten ”Johan, du kommer att fastna”. Och det gjorde jag. Väldigt omgående satt jag som klistrad framför dataskärmen. Efter fem minuter var jag fast i full entusiasm över de här personerna som helt väljer att lämna ut sig till det svenska folket. Några hämningar finns bara inte - oavsett om det gäller när de gör sina dagliga behov så som att duscha. Kamerorna är alltid på och man får ta del av diskussioner, fylla och en massa intriger.

Jag ser det här som underhållning. Och trots att jag inte skulle vilja säga att jag på något sätt tycker personerna är värda att beundras av det jag sett hittills eller se upp till för att de söker till Big Brother är det ändå något som fascinerar mig. De är modiga som ens ställer upp och levererar - och de skapar underhållning där de till och med får mig som varit väldigt negativ gällande detta att fastna i det jag ser. Att fastna för underhållningen några utvalda personer väljer att skapa – medvetet eller inte – genom att lämna ut sig själva på det här sättet.
Jag älskar det.

Av Johan Hermansson 01 mar 2011 08:47