Riksteatern fortsätter sin satsning på klassiker. Efter höstens succéturné med Henrik Ibsens Hedda Gabler sätter teatern under våren upp Eugene O’Neills moderna klassiker "Lång dags färd mot natt". Maria Löfgren regisserar uppsättningen där Maria Selbing, Per Burell, Leonard Terfelt, Johannes Wanselow och Özlem Dijle Neva Yigitbas medverkar och där också slagverk och piano tar plats. Premiär på Ystad Teater 6 mars. Torsdag 5 maj kl 19.00 spelas Lång dags färd mot natt i Falun på Stadsteatern i Falu Folkets Hus. Föreställningens längd är ca 3 tim inkl paus
- Vi ser mycket fram emot den här uppsättningen! O’Neills Lång dags färd mot natt har ju satts upp åtskilliga gånger på svenska scener och det är alltid spännande att följa utvecklingen och olika tolkningar av ett stycke. Det ska bli roligt att se hur Maria Löfgren arbetat med pjäsen, och extra roligt att det är Klas Östergren som har gjort nyöversättningen, säger Åke G. Berg, ordförande i Falu Teaterförening.
Eugene O’Neills självbiografiska pjäs Lång dags färd mot natt räknas som den amerikanske dramatikerns främsta verk. O’Neill som redan hade tilldelats Nobelpriset i litteratur fick ett sista, postumt, Pulitzerpris 1957 för pjäsen. Lång dags färd mot natt hade urpremiär i Sverige 1956 och den beskriver en familj i sönderfall.
- Jag har genom arbetet med pjäsen lärt känna en dramatiker som var mycket mer mångfacetterad än jag trodde! O’Neill skriver till exempel om vikten av musik i gestaltandet av sina dramer och av en teater som skapar starka känslor hos sin publik. Han skriver också att det inte finns några tragedier utan hopp och inget mörker utan ljus, säger regissören Maria Löfgren.
Alla i familjen Tyrone vill varandra väl. Ändå blir det så fruktansvärt fel. Under ett augustidygn ställs allt på sin spets. Instängda med varandra i sommarhuset förvandlar mamma Mary, pappa James och de två sönerna idyllen till ett slagfält för brustna illusioner, syskonrivalitet och gamla oförrätter. Som i en thriller avslöjas lager efter lager av livslögner och svek, omöjliga att glömma.
- Sin familj blir man ju inte av med, den får man leva med. Ödet gav oss den, oavsett om den fungerar, ger oss kärlek eller bryter ner oss. Genom att berätta sin egen historia har O’Neill låtit ett universellt drama växa fram som inte bara handlar om de ”plågade själarna” i familjen Tyrone, utan som handlar om alla oss, alla vi som har en familj som vi själva inte valt, men ständigt måste förhålla oss till. Jag vill försöka utmana fysikens lagar för en frigörande gestaltning av en familj där medlemmarna är så förgörande mot varandra, säger Maria Löfgren.
Familjen Tyrone är en ganska vanlig familj. Alla är bara så beroende av bekräftelse, av pengar, av alkohol, av smärtstillande, men framför allt av varandra. Kanske hatar de varandra, men de älskar varandra lika mycket. Det är det som gör uppgörelsen så våldsam. Det är det som gör allting så svårt.
Eugene O’Neill (1888-1953) har sagt att han skrev pjäsen ”med tårar och blod … med djup medömkan … förståelse och förlåtelse för alla av de fyra jagade i familjen Tyrone.”
Regissör Maria Löfgren är sedan januari 2007 konstnärlig ledare för Unga Teater Västmanland. Bland hennes tidigare uppsättningar kan nämnas Vaknätter på Riksteatern, Jösses flickor - Återkomsten på Stockholms stadsteater och Romeo och Julia på Göteborgs Stadsteater
Fakta
Titel: Lång dags färd mot natt
Av: Eugene O’Neill
Översättning: Klas Östergren
Regi: Maria Löfgren
| Av redak 26 apr 2011 08:18 |