Fotograf: Jetske19@flickr 

Kärleken är det väsentliga och inte könet

För mig är det självklart att homosexuella ska ha lika stor rätt till att adoptera som andra blivande föräldrar. Det hela handlar väl ändå om att älska det barn man tar på sig ansvaret att uppfostra och att man ska se till att låta barnet få en så bra barndom och vägledning in i vuxenlivet som det är möjligt. Här anser jag inte att den väsentliga frågan bör vara om det är två kvinnor respektive män som har hand om uppfostringen utan att de är villiga att älska sitt barn som vilka andra föräldrar som helst.

Det ska absolut inte vara ett hinder att adoptera enbart för att det är två kvinnor som älskar varandra enligt mig. För om man ska hårddra det hela handlar det väl om garantier för att ge barnet en så pass bra uppfostran som möjligt, som jag skrivit om tidigare, och det behöver inte om man vänder på det hela vara en säkerhet ens för att det råkar vara en man och kvinna som skaffar barn. Det är klart att barnet kan bli olyckligt, eller råka hamna på fel väg i livet ändå? Trots en man och kvinna som nära förebilder på det sättet som föräldrar bidrar med.

Skulle man tänka på det sättet skulle nog ingen skaffa barn istället för att det kan finnas en marginals risk för att barnet inte får den bästa uppfostran. Men det jag vill understryka och få fram i den här krönikan är att det enligt mig inte finns några som helst skillnader på om två kvinnor respektive män eller en man och kvinna väljer att adoptera. Jag anser att det vara fullt normalt oavsett vilken av situationerna och att det ska vara en rätt att ta om hand ett barn med kärlek på det sättet.

Av Johan Hermansson 13 jun 2011 07:38