Fler bilder

Fotograf: neonmushroom@flickr 

Sluta klaga och skaffa perspektiv istället

Jag blir trött och frustrerad på vissa människor. Unga som gamla som ständigt klagar och är bittra över de mest minimala detaljer i vardagen. Som en finne i ansiktet eller att man gått upp två kilon. Det kan egentligen handla om det mesta. Men inget allvarligt. Det är detta jag stör mig så in i norden på, känner att jag måste lätta mina tankar i ämnet. Att människor ens har mage att vara bittra över småsaker och riktigt patetiska I-landsproblem när det samtidigt finns människor som faktiskt dör för att de inte har mat överhuvudtaget, vacciner och mediciner (räcker ju bara att se hur det ser ut i Sverige) samtidigt som en annan klagar över att ha gått upp två kilon som inte ens syns.

Det här tycker jag är skenheligt – förutom jävligt bortskämt och idiotiskt. För i samma stund så tycker man synd om människor som har det sämre, säger man. ”Ja stackarna i Etiopien, dem har det inte lätt.” Och nej. Det har dem ju inte. Men det har du som får lov att hitta på problem i princip för att ha några. För tydligen finns det något av en trend när det gäller detta verkar det som. Det får liksom inte vara helt perfekt. Man får inte vara hundraprocentligt nöjd med sig själv och sin kropp. Alltid har någon annan det bättre. Så typiskt va.

Då är det bättre att bli bitter. Tycka lite synd om sig själv och ta ut det över någon annan. Klaga och försjunka i sin egen självömkan och klaga över det mest patetiska – som en människa med verkliga problem aldrig i världen skulle lägga märke till ens, för att denne har så mycket mer väsentligt och kanske till och med livsavgörande att lägga energin på.

Jag stör mig något så fruktansvärt på människor som har mage till att hålla på såhär. Spela på I-landsproblem som om det inte fanns orättvisor, svält och faktiskt ren och skär död i världen grundade på orättvisor, brister och felaktigheter i samhället. För en del finns liksom det inte. Det är så långt borta. Etiopien liksom? Man vet ju knappt var det ligger. Sen finns det förstås problem av olika sorter. Absolut. Men det jag vill framhålla i den här texten är att jag känner starkt skepticism mot en människa som i mina ögon hittar på problem näst intill för att det ska behöva vara något. Man vill liksom ha lite självömkan. Få tycka lite synd om sig själv. Det känns så bra då.

Det här är för mig fruktansvärt bara man börjar se sig om och läsa tidningarna för att få en bild av hur det ser ut på andra platser i världen. Inte bara i det egna inbyggda systemet och en värld kantad av välfärd. För på det sättet är vi många som är otroligt bortskämda i det här landet!

Av Johan Hermansson 21 dec 2011 11:55