Fotograf: dmytrok@flickr 

Nytt solsystem upptäckt

Planeterna är mycket mindre än många som upptäckts utanför vårt solsystem, vanligtvis kallade ”heta Jupiters” (en klass av stora planeter som ligger mycket nära sina föräldrastjärnor). ”Dessa små planeter kan vara något såsom små Nuptunusar” sade Jonathan Fortney vid the Department of Astronomy and Astrophysics på the University of California i Santa Cruz, en av medförfattarna till en studie publiserad i Nature [min översättning].

Keplerrymdteleskopet finner planeter genom att observera en sänka i en stjärnas ljuskraft som uppstår då en planet passerar mellan sin sol och vår jord. Genom att observera flera passeringar eller “transiter” kan vetenskapsmännen avgöra planetens kvaliteter såsom dess radie och årlängd.

Kepler har letat efter planeter sedan 2009. Under den tiden har teleskopet upptäckt cirka 1200 planetkandidater och nio bekräftade planeter. Multiplaneetsystem har hur som helst förblivit svårfångade och inget med mer än tre planeter har någonsin upptäckts.

Genom att använda Keplerteleskopet har Fortney och hans kollegor funnit fem bekräftade planeter “transiterande” en stjärna kallad Kepler-11, med en sjätte planetkandidat som förmodligen kommer att bekräftas som planet genom fortsatta observationer. Systemet befinner sig 2000 ljusår från jorden.

Faktumet att det är flera planeter har tillåtit planeternas massa att beräknas, någonting som inte kan göras då endast en planet är tillgänglig. “Massorna avgjordes genom att använda en väldigt ny teknik att studera planeternas gravitionella interaktion, vilken ändrar tiden mellan en given planets transiter”, sade Fortney. “Planeternas gravition förändrar varandras banor”.

Ett annat remarkabelt drag hos systemet är att det är så platt. "Kepler måste /.../ se planeter som är väl arrangerade i rak linje – alla på samma plan” förklarade Fortney. “Detta system är lika platt som en LP-skiva. Plattare än en CD, och plattare än vårt solsystem”.

De inre fem planeterna har en årslängd mellan 10 och 47 jorddagar, vilket placerar dem allihop närmre deras sol än vad planeten Merkurius är till vår egen. Den sjätte planeten kretsar lite långsammare, med en omloppstid på något över 118 jorddagar för att fullborda sitt år.

Äventyrligt lagda interstellära resenärer borde dock inte boka sina biljetter riktigt än. ”Planeterna är alla mycket hetare än jorden och har kanske inte ens en solid yta” sade Fortney. De är definitivt inte inom den levnadsmässiga zonen definierad enligt mänskliga mått.

“Detta är den sorts resultat som Kepler alltid letade efter, men jag tror inte att någon förväntade sig det!” säger Simon O`Toole, en forskare vid the Australian Astronomical Observatory som inte var involverad i projektet. “Det är som ett mikrosolsystem packat i rymden inom Merkurius omloppsbana”.

“Vi har egentligen ingen teori som kan placera planeterna där de är” säger O`Toole, och förklarar att konventionella modeller för planeters formationer snarare låter planeterna skapas där de är eller skapas längre ut för att senare flytta in i närmre omloppsbanor. Kepler-11-systemet passar inte in i någon av dessa modeller.

Keplerteleskopet kommer att fortsätta att övervaka Kepler-11 och andra stjärnor som har planeter i omloppsbana till dess missionen avslutas om två år.

Av Martin Ekdahl 09 feb 2011 11:47