Fler bilder

Fotograf: Jonas N@flickrByst av Olof Palme 

Historien om Palme är ännu inte skriven

Framtidens historiker kan komma att skratta åt titeln på Berggrens Palmebiografi. Drömmen om de underbara dagarna framför oss var bara en idealistisk dröm. När verkligheten går upp för historieskrivarna kan man beskriva Palmes tid som det nattsvarta hårda socialistiska experimentet som misslyckades. Allt såg så bra ut på pappret för dem som inte var privilegierade. Den gamla överklassen utplånades och den starka staten tog över. Alla skulle vara jämlika, vilket tolkades som lika. En gammal överklass förlorade sina privilegier och förmögenheter och en annan kom till.
I Berggrens berättelse får man en intressant historisk beskrivning av vår tid, eller rättare sagt Palmes tid. Men den är sedd genom Socialdemokratiska glasögon. Visionen är vacker och den genomförs. Men baksidan beskrivs inte.

Under Palmes tid flydde företagarna ur landet eller gick under. Kamprad och Rausing, vår samtids största svenska entreprenörer drevs bort och har inte kommit tillbaka. Andra som Fredrik Lundberg och Stefan Persson flyttade, men har kommit tillbaka. Oräkneliga andra försvann också utomlands eller lät helt enkelt bli att utveckla sina företag. Ingemar Bergman flydde ur landet ett antal år. Astrid Lindgren, med en socialdemokratisk själ, protesterade också och fick ett litet gehör. När änkan efter en av ASTRA´s skapare dog med en ansenlig förmögenhet och inga skulder, visade det sig att dödsboet gick i konkurs för att skatterna blev större än den efterlämnade förmögenheten. När apoteken nationaliserades fick apotekarna bara betalt för pillerburkarna och deras överkonsoliderade pensionsstiftelse kapades av staten. Även för måttligt stora inkomster blev skatten på marginalen konfiskatorisk. I denna miljö blev statshatet och hatet mot Olof Palme omfattande. I Berggrens biografi kan man läsa att han inte förstår det.

Skolan hade många problem och var inte modern. På Palmes tid genomgick skolan en omfattande förändring. Syftet var givetvis gott. Det skulle bli en skola för alla. En skola som skulle ge alla bildning och ge alla en chans i livet. Men det blev en skola som inte löste problemet. De bästa eleverna fick sämre undervisning och de dåliga klarade sig inte heller särskilt bra. De övriga fick en dräglig men liten kunskapsnivå. Trots att vi säger att vi ska leva i ett kunskapssamhälle och leva på att vara duktigare än andra, så tappar den svenska skolan fortfarande sin nivå. Krisen grundlades under Palmes tid. Den blommar för närvarande, utan att politikerna tycks förstå vad de skall göra. Detta är arvet efter Palme och hans socialistiska epok. 

Läs gärna boken, den är välskriven, men förstå att det är en partisk beskrivning av Palme och hans tid. Ett försök att ge en vacker bild. Tyvärr kommer man inte personen Olof Palme nära. Varken politiskt eller mänskligt. Författaren betraktar honom långt ifrån. Hur skall man förstå Palme? Varför drev han den politik han drev? Förstod han inte bättre, han heller. Eller var han bara en okunnig drömmare? För han kan väl inte ha varit den hänsynslösa och syniska maktmänniska som man också skulle kunna beskriva honom som! Den beskrivningen får vi nog vänta länge på, för Palme är lite helig.
 

Av S tyck 16 feb 2011 14:13